Om du någonsin har promenerat genom Stockholms äldre kvarter och fascinerats av pampiga hotell, eleganta villor eller historiska kyrkor, har du kanske redan beundrat Axel och Hjalmar Kumliens verk – utan att veta om det. De här två bröderna var inte bara skickliga arkitekter, de var också en oslagbar duo som satte sin prägel på Sveriges byggnadsutveckling under andra halvan av 1800-talet. Och de gjorde det med både stil och hjärta.
Här får du lära känna Axel och Hjalmar Kumlien, deras stil, deras mest kända verk och varför deras samarbete blev så framgångsrikt – och till sist dramatiskt.
En start med studier och gemensamma drömmar
Axel och Hjalmar växte upp i Västergötland och följde liknande utbildningsvägar. Båda studerade vid Chalmers slöjdskola i Göteborg och tog sig sedan vidare till tekniska skolor i Tyskland, bland annat i Holzminden. Där fick de möjlighet att delta i arbetet med den imponerande Kölnerdomen – en upplevelse som påverkade deras arkitektoniska syn för resten av livet. Det var också i Tyskland som de grundlade sin samarbetsstil och sin gemensamma vision för framtiden.
Från järnvägar till egna projekt
När bröderna återvände till Sverige bosatte de sig i Stockholm och började arbeta vid Statens Järnvägars arkitektkontor under ledning av Adolf W. Edelsvärd. Axel var anställd där i tolv år, medan Hjalmar engagerades mer projektbaserat. Järnvägsarkitekturen på den tiden var en ny genre – den krävde både teknisk funktionalitet och arkitektonisk elegans, vilket passade bröderna perfekt. Axel fokuserade ofta på konstruktion och teknik, medan Hjalmar utvecklade den konstnärliga utformningen.
Ett typiskt exempel är stationshusen i Sparreholm och Vingåker. Här kombinerades naturanpassad design med teknisk precision – och resultatet blev både funktionellt och vackert.
Axel och Hjalmar Kumlien och deras ikoniska byggnader
När bröderna bildade eget arkitektkontor 1872 lossnade det på allvar. Under de kommande två decennierna ritade de mängder av byggnader i hela landet, men särskilt i Stockholm, där de med tiden blev stilbildande. Några av deras mest kända projekt är:
- Grand Hôtel i Stockholm – Ett landmärke som än idag är synonymt med lyx.
- Jernkontoret vid Kungsträdgården – En gång prisat som stadens vackraste byggnad.
- Villa Täcka Udden på Djurgården – En fantasifull villa i engelsk stil som visar brödernas kreativa höjd.
Det som gjorde deras byggnader så unika var mixen mellan europeiska stilar, svenska traditioner och en vilja att hela tiden prova nytt. De arbetade ofta med putsade fasader, dekorativa detaljer och oväntade materialkombinationer, samtidigt som planlösningarna var moderna för sin tid.
Kyrkor och sjukhus i hela landet
Bröderna nöjde sig inte med villor och hotell. Som kyrkoarkitekter ritade de flera kända kyrkor, däribland S:t Paulskyrkan och Andreaskyrkan på Södermalm. Särskilt S:t Paulskyrkan, med sina tydliga influenser från engelsk nygotik, blev ett föredöme för andra metodistkyrkor i Sverige.
Men det var kanske på sjukhusområdet som Axel gjorde allra störst avtryck. Som arkitekt åt Medicinalstyrelsen ritade han under 35 års tid många av landets viktigaste sjukhus: Sophiahemmet, Ersta sjukhus, Sahlgrenska i Göteborg och Serafimerlasarettet i Stockholm – för att nämna några. Han använde ofta paviljongprincipen som var modern vid tiden, med fokus på frisk luft och solljus.
En villastad växer fram med Kumliens hjälp
På 1870-talet var Stockholm i snabb tillväxt och nya stadsdelar började ta form. En av dessa var den exklusiva Villastaden norr om Humlegården. Här var Axel och Hjalmar Kumlien bland de första att bygga egna bostäder, och de blev snart de mest tongivande arkitekterna i området.
De utvecklade nya typer av bostadshus, bland annat det dubbla enfamiljshuset, där två hushåll spegelvändes mot varandra, samt stenhus med enkel dekor – ett slags tidig funktionalism. I Villastaden ritade de över tjugo bostadshus, flera av dem i klassicistisk stil men alltid med något unikt inslag.
Här är några av de innovationer de introducerade:
- Kombination av enfamiljs- och flerfamiljshus i samma byggnad
- Användning av puts och tegel i kontrast för mer livfulla fasader
- Anpassning till grönskande omgivning med trädgårdar och verandor
Samarbetets slut och skilda vägar
Deras gemensamma resa avslutades 1891 då det gemensamma arkitektkontoret lades ner. Orsaken var ekonomiska problem – Hjalmar drabbades hårdast och tvingades sälja sitt hus, medan Axel gick in med kapital för att rädda verksamheten. Efter detta arbetade de var för sig, och även om båda fortsatte rita byggnader blev det aldrig riktigt som förr.
Deras olika personligheter gjorde dem till ett perfekt team, men också sårbara. Axel var utåtriktad, strategisk och driftig – den som ordnade affärer och höll kontakterna med beställare. Hjalmar var den inåtvände konstnären, lyckligast vid ritbordet och ointresserad av yttre prestige. Tillsammans var de en kraft som förändrade Sveriges byggnadskonst.
Axel och Hjalmar Kumliens stil och påverkan
Du kan känna igen en Kumlien-byggnad på en rad detaljer. Deras stil blandade ofta fransk renässans med klassicism och tidig funktionalism. De gillade asymmetriska former, tinnar, torn, verandor och utskjutande tak – men alltid med balans och finess. I deras bostadshus var det vanligt med:
- Höga tak och stora fönster
- Effektiva planlösningar med separata funktioner
- Fasader med stenimiterande puts eller tegel i flera färger
De var också del av den stora arkitektgenerationen i Sverige tillsammans med namn som Helgo Zettervall och Claes Lagergren. Under den här perioden förvandlades Stockholm från en småstad till en riktig industristad – och bröderna Kumlien bidrog till att ge staden sin nya siluett.
Ett arv av sten, stil och själ
Axel och Hjalmar Kumlien hör till Sveriges mest produktiva och inflytelserika arkitekter från 1800-talet. De skapade bostäder, kyrkor, sjukhus och offentliga byggnader i hela landet – många av dem står kvar än i dag och används som om inget har förändrats.
Om du någon gång besöker Grand Hôtel, promenerar förbi Jernkontoret, eller tar en tur till Villastaden, vet du nu vem som har ritat det. För även om tiden har gått, lever deras avtryck kvar i varje sten – och det är därför du fortfarande möter Axel och Hjalmar Kumlien.